Mammarollen
Så här på självaste morsdag tänkte jag att det är passande att skriva lite om mammarollen. Jag har alltid haft tankar och fundringar kring mammarollen men sen jag blev gravid tänker jag så klart på det mer än vanligt. Jag tänker på hur jag vill vara som mamma, hur andra mammor är och så tänker jag mycket på min egen mamma.
Min mamma är min största förebild när det gäller mycket men framförallt när det gäller hur att vara en bra mamma. Hon är och har alltid varit just det, min mamma. Min mamma i alla lägen. Genom hela mitt liv, vid alla vägskäl jag stått inför. Vid dumheter och misslyckanden. När drömmar blivit verklighet och när mitt liv förändras och när jag själv förändras och när jag inte vet varken ut eller in eller vem jag är eller vad jag vill. Då har hon varit min mamma, precis som hon ska vara. Förstående, perspektiv givande, vänlig, öppenhjärtad, klok, trygg, tuff, rak, tålmodig, vis, tröstande och vägledande.
Jag tänker ofta på hur lyckligtlottad jag är som har just min mamma. Vilken mastodont jobb hon har lyckats med och fortfarande gör. Vad stark hon är. Det är bannemig inte många som hade klarat av det lika bra som henne. Att uppfostra tre barn till de lyckliga, självständiga, tacksamma vuxna individer som vi alla är. Att orka med, klara av och vilja göra det samtidigt som hon format ett tryggt, rent, fint hem med en underbar trädgård, samtidigt som hon gjort framgång i sitt arbete och på vägen varit med om tragedier, sorg och livsförändringar. Min mamma är en hjälte.
Jag är glad och tacksam över henne. Jag är stolt över henne. Jag ser upp till henne och en dag hoppas jag att jag kommer kunna vara en lika bra mamma som hon. Det är vad jag kommer att sträva efter alla dagar framöver. Jag kommer att lära mig av henne. Minnas hur hon har gjort under min uppväxt. Förutom det ovannämnda är det en specifik sak jag kommer at ta med mig från henne när jag nu kommer att uppfostra mitt eget barn och det är att jag från dag ett och alla dagar av dens liv alltid kommer att vara dens mamma. Inte bästa vän, inte skvallertant, utan mamma i alla lägen. Jag kommer inte bete mig som 20 år yngre än vad jag är, jag kommer inte ge samma svar som mitt barns kompisar eller skvallra om killar, festa tillsammans, eller umgås i samma kretsar. Jag kommer att vara tuff och tillrättavisande. Jag kommer att vara vuxen när mitt barn inte kan eller vill vara det. Jag kommer att tro på mitt barns förmåga och självständighet men jag kommer att lägga mig i när det går åt fel håll, jag kommer säkert att verka orättvis men jag kommer göra allt till mitt barns bästa och jag kommer tro på mig själv och att mina instinkter är rätt. Jag kommer minnas min egen mamma och hur glad jag är idag för ALLT som hon har gjort för mig. Vilken människa hon format mig till. Det är hennes förtjänst att jag är den jag är idag. Någon som Viktor älskar. Någon som min familj är stolt över. Någon som jag kan vara stolt över själv.
Mamma jag älskar dig i dag och alla dagar framöver. TACK för att du är min mamma. Hjälp mig att bli den mamman för mitt eget barn. Jag älskar dej.
Kommentarer
Trackback