Hur många fler ska behöva dö?
Okej, det är förbannat tufft ibland. Det är smärtsamt, ensamt, tröttsamt och skrämmande. Det är inte så bara alltid men ändå måste jag säga att jag har haft tur. Jag klarar faktiskt av att leva ett förhållandevis normalt liv trots min sjukdom. Många gånger skäms jag till och med för mitt klagande. Jag vet att det finns så många där ute med betydligt värre Endometrios än mig.
Vi är många som ropar på hjälp. Som tjatar och ligger i och kämpar för att bli sedda av sjukvården. Bli förstådda. Tagna på allvar. Hjälpta. Var och varannan endosyster som jag har kontakt med eller följt på hemsidor har kämpat i flera år utan hjälp. De har alla träffat åtskilliga läkare, blivit skickade vidare mellan gyn-, psyk-, medicin- och kirurgimottagningarna utan någon som vill ta ansvar för dem.
Det är känt att Endometrios är relativt ofarlig men det är också känt att utan snabb behandlig kan sjukdomen ge konsekvenser som man får lida av resten av livet. Ja, det må vara väldigt sällsynt men Endometrios kan faktist ta ens liv.
Det finns en artikel skriven av Nina Green, ordförande i Endometriosföreningen och Ulrika Clementz, medlem i Endometriosföreningen som handlar om just detta ämnet. Läs den!
Kommentarer
Trackback