Befriad från Endometrios
Det var blivit ett glapp i skrivandet. Tyst i ett halvår. En paus från bloggen. Varför? Jag har helt enkelt fått tagit en paus från Endometriosen. Blivit befriad från all smärta och allt vad sjukdomen innebär. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag i mitten av Februari blev gravid med mitt första barn och jag har sen Mars (5 veckor in i graviditeten) inte känt varken smärta eller några andra besvär. Allt blev bara som bortblåst över en dag. Mina knän slutade skaka under mig, min trötthet avtog, min nedstämdhet försvann och det slutade göra ont inom mig. Jag blev pigg och glad. Full av energi. Befriad.
Jag vill att min blogg ska handla om Endmetrios och mitt liv med det därför har jag inte haft någon större anledning att skriva dessa månader då sjukdomen inte tagit så stor del av mitt liv som tidigare. Visst har den funnits där, i tankarna då och då men aldrig mer än så. Idag sitter jag med min dotter sovandes på bröstet och funderar på hur livet kommer att bli härnäst. Kommer symtomen att komma tillbaka eller kommer jag få leva ett normalt liv utan smärta? Tiden får utvisa, just nu mår jag bra och det är vad jag håller fast vid dag.
Kanske får ni höra mer från mig framöver. Kanske inte. Hur som helst handlar det om att jag vill att inläggen ska vara betydelsefulla för mig eller för någon annan. Så länge Endometriosen inte finns i mitt liv eller mina tankar kommer det fortsätta vara ganska tyst här.
Vi har tagit första steget
Det sitter affischer vid busshållplatserna, det hålls föreläsningar på högskolan i stan, det skrivs artiklar i modetidningarna och det pratas om det på nyheterna. Endometrios. För två år sedan pratade ingen om det. Idag ser och hör vi om det mest hela tiden. Den dolda sjukdomen har hittats ur sitt gömställe. Blivit tagen på allvar. Blivit avslöjad. Ännu kan vi inte mycket om den. Vi har heller inget botemedel. Men vi VET OMden och vi har tagit det största steget mot en förändring. Genom att uppmärksamma, utbilda och informera kvinnor om sjukdomen blir vi starkare i kampen mot Endometrios.
Det ger oss ett försprång att upptäcka den i tid. Ger oss större rättvisa och möjlighet att förstå vad som är fel. På så vis kommer man kunna hjälpa kvinnor innan utbredningen blir för stor. Jag gick med min Endometrios i sju år innan jag fick min diagnos. Hade jag fått mina första besvär idag så kanske jag inte behövt gå lika länge. Jag hoppas och tror att våra döttrar i framtiden aldrig kommer behöva lida av Endometriosen. Att kunskapen ska fortsätta at växa så att vi når målet och hittar en lösning. Vi har redan tagit de första stapplande stegen i rätt riktning.
