. emilias endometrios

• Kraftiga menstruationssmärtor. Smärtan brukar beskrivas som molande, huggande, knivskarp och pulserande. Att man både kräks och svimmar av av denna frukansvärda smärta är inte ovanligt. Den sitter nere i bukhålan och uppkommer oftast som starkast i samband med ägglossning och/eller menstruation.
• Djup samlagssmärta. Smärta som påminner om ovanstående som uppkommer vid samlag.
• Mensrubbningar, såsom rikliga blödningar, mellanblödningar, oregelbunden mens och korta menscykler.
• Tarmbesvär såsom blod i avföring och smärtor vid tarmtömning.
• Smartor vid urinering eller fylld blåsa. Blod i urin kan även förekomma.
• Nedstämdhet, trötthet och depression.
• Sjukdomskänslor såsom feberkänslor, illamående och yrsel.
• Kronisk buksmärta. Vardaglig smärta som ofta sitter i bukhålan, runt bäckenet, bakåt mot ländryggen och som ibland strålar ner i benen.
• Inferilitet, det vill säga ofrivillig barnlöshet.
• Ökad risk för livmoderhalscancer
• Ökad risk för komplikationer vid graviditet och förlossning. Ökad risk för tidig förlossning, kejsarsnitt, blödningar under graviditet och smärtor under och efter graviditet.

Bortsett från de tre nedersta punkterna så känner jag igen mig i alla de övriga nämnda symtomen. Min smärta i bukhålan har de senaste månaderna utvecklats till kronisk smärta. Det sitter framförallt i buken men också i bäckenet, ryggen och ner över skinkorna och svanskota. En ständig molande smärta som stegras för varje steg jag tar eller vid stötar (om jag ex sätter mig ner på en hård stol).

Tänk er en nyckel som sitter intryckt i livmodern som vrids om lite, lite för varje gång som jag sätter ner hälarna. Efter mycket fysisk aktivitet är hela det kvinnliga organet vridet om den där nyckeln och jag kan varken gå eller ens stå upprätt. Att ligga över toalettringen börjar bli min vardag. Smärtan slår ut all ork och jag vill bara kräkas upp allt.

Jag är kissnödig en gång i halvtimmen och jag kämpar genom yrsel och feberkänslor varje gång blåsan är full.

Allt gör mig trött och slut och jag skulle gärna sova flera gånger om dagen. Jag har inte kunnat träna på flera månader. Under sommaren har jag kämpat genom en tuf depression och under vissa perioder har jag gråtit dagligen. Jag lever under ständig rädsla för att sjukdomen ska ta min förmåga att bli gravid och jag jobbar varje dag med att försöka leva ett så normalt liv jag bara kan.

Ibland är det lättare, ibland är det väldigt svårt.