. emilias endometrios

Min smärta har kommit och gått under detta året. Det kan gå timmar där jag inte behöver känna något alls till timmar där smärtan stegrar mer och mer och jag brukar ibland likna det med anfall. Fysiskaktivitet, stötar mot hälarna (om jag går i en trappa exempelvis), väldigt full urinblåsa eller långa perioder där jag står mycket kan göra att smärtan stegrar mer. Sista tiden (tre månader) har jag ätit mina smärtstillande tabletter vid behov. Vissa dagar inga alls medan andra dagar upp till 11 st. Smärtan påminner om mensvärk och det gör ont långt fram i bukhålan.

 

De senaste veckorna har smärtan förändras. Den är fortfarandra stegrande vid kissnödighet och fysiskaktivitet men det är perioderna mellan anfallen som är förändrade. Smärtan försvinner inte. Det ligger kvar. Ständig och kronisk. Det är en molande värk över hela bukhålan. Området är mer diffust och utbrett. Nu har jag ont i hela bäckenet och bak över svanskotan och upp i ländryggen. Smärtan är ihållande och slutar aldrig. Den är ständigt påfrestande och påverkande. Nu gör det mer ont av att bara sitta på svanskotan eller ha tight över bäckenett. Ibland kan jag inte peka vart det gör ont för att värken är mer utbredd och cirkulerande. Ibland undrar jag om allt börjat sätta sig i huvudet på mig. Det är ju så det funkar med kronisk smärta. Att nervtrådarna blir utmattade och att hjärnan på något vis ställer in sig på ständig smärta.

 

Återkommer mer om det!