. emilias endometrios

Jag opererade mig i Juni och i Augusti fick jag äntligen komma tillbaka för ett återbesök. Hela sommaren hade då varit ett enda långt väntande. Jag hade kämpat mig igenom smärtor, trötthet, konsiga blödningar och flytningar samt en väldigt tuff depression. Min läkare hade tagit semester, där av min långa väntetid. I Augusti sattes jag äntligen upp för återbesök men av olika anledningar slutade det med att jag tillsist träffade en ersättare för min läkare Maria.

 

Jag ropades in till hennes patientsal och hon började ställa frågor om min sjukdomshistoria samtidigt som hon läste anteckningar från operationen som Maria vidarebefodrat. Efter många frågor och många minuter så stannade hon plöttsligt upp och sa.

 

-Emilia. Jag förstår inte. De smärtor och symtom du beskriver för mig stämmer inte i förhållande till vad Maria skrivit att hon kunde hitta under operationen. Du hade väldigt små härdar och du beskriver väldigt svåra symtom. Det är så Endometrios brukar vara - inte alltid i proportion till storleken. Dina knottror verkar vara väldigt aktiva.

 

Jag tittade på Viktor som satt bredvid mig. menar hon att hon inte tror på mig eller tycker att jag överdriver eller menar hon att det är något som är vanligt. Som vanligt förstod jag inte ens hälften av vad hon berättade.

 

-När har ni tänkt skaffa barn Emilia?

 

Jag tittade på Viktor igen. Vi har ju tagit upp det här ämnet många gånger men aldrig kommit fram till något mer än att vi båda vill ha barn, någon gång. Eller ja egentligen snart, snaras,t men det är ju jobb och läge som spelar in. Jag har pratat om resa och sitter fortfarande utan fast jobb.

Vi har pratat om oss som ett par och jag måste säga att även om ett år (tiden vi träffats) låter som en kort tid så har jag aldrig varit säkrare på min sak. Jag älskar honom. Alla dagar i veckan. Jag älskar honom verkligen. Han gör mig glad och trygg och lycklig. Han gör mig modig och stark. Det var ett år sedan vi träffades men vi har väntat på varandra längre än så. Viktor kommer bli en underbar pappa till mina barn en dag men när det blir, det är det vi aldrig riktigt kommit fram till.

 

-Egentligen tycker jag att du är för ung men det känns som att det bästa för dig är att ta hormon-sprutorna. Det kommer att pausa cykeln och försätta dig i ett tillfälligt klimakterie. Du får bestämma själv om du vill ta dem men det skulle nog hjälpa dig med dina smärtor. Om ni inte vill ha barn snarast så är det nog det bästa. Hem och fundera på det. Tills dess vill jag att vi gör några andra tester så hörs vi av senare.

 

Pausa hela cykeln. Stoppa ägglossning. Tillfälligt klimakterie. Inte ha barn snarast. Tänka på det.