. emilias endometrios

För knappt ett år sedan började jag alltså känna fruktansvärda smärtor i magen. Jag kände mig yr och febrig till och från men termometern visade ingen antydan på feber. Min mens slutade komma regelbundet och istället började jag blöda då och då. Skarpa feberkänslor, illamående och smärtor så starka att jag inte visste om jag skulle kräkas, svimma, ligga eller stå började komma efter samlag. Flytningarna förändrades och slemhinnorna blev mer och mer torra. Jag blev kissnödig en gång i halvtimmen.

 

Vad var det för fel? Läkarna gjorde test efter test. Gradivitet? Svamp? Allergi? Cellprov. Var jag stressad? Könssjukdom? Urinprov. Blodprov. Ultraljud. Gynundersökning efter gynundersökning.

Inget fel hittades. Tillsist åt jag 9-11 st smärtstillande tabletter om dagen.

 

 

Ca ett halvår senare, den 3 Maj träffade jag en gynekolog på länssjukhuset Ryhov. Viktor var med mig. Han satt bredvid mig när jag berättade om min historia och om mina symtom. Jag fick sätta mig i gynstolen och hon undersökte mig med ultraljud och kamera. Efter en stunds tystnad och mumlande för sig själv bad hon mig att vänta kvar så skulle hon dela några ord med en specialist. Ok, nu händer det saker, tänkte jag för mig själv. Äntligen. Kanske om jag har tur kommer jag att få hjälp idag. Om jag har sån tur...

 

Efter, vad det kändes som en evighet, kommer en man in i rummet. Han presenterade sig och jag förstod att det var han som var specialist här på kvinnokliniken. Även han började undersöka mig. Han använde ett avlångt instrument som han tryckte på olika ställen inom mig. "Gör det här ont?" frågade han. Nej. "Här då?" , och plötsligt gick en smärtsam ilning genom mellangärdet. Jag kved till och han testade igen. "Här också?" AAAAAJJJ!

 

Så lite behövdes. Han backade undan. Bad mig att sätta mig på stolen framför honom och sen sa han:

- Emilia, har du ont vid samlag? Jag nickade.

-Okej. Har du ont vid mens? Blöder du? Hur är dina flytningar? Jaha. Just det. Precis.

Det var som om han läste mig som en öppen bok. Jag behövde bara nicka. Vad konstgt det kändes, plötsligt var det någon som förstod mig. Som visste. Som trodde på mig. Jag började slappna av. Han visste vad han pratade om.

-Emilia, du har Endometrios.

OJ! Jag tog ett djupt andetag. Vilken lättnad. Jag hade fått en diagnos. Jag skulle få hjälp nu. Jag skulle inte behöva gå hem en gång till utan förändring. Äntligen. Jag har Endometrios. Nu skulle de kunna ge mig rätt behandling och jag skulle bli bra igen. Jag knäppte händerna och böjde mig fram för att höra ordentligt, nu kommer han att säga hur vi gör härnäst. Jag nickade nyfiket.

-Vet du vad det är? Endometrios?

Nej, det visste jag inte. Berätta mer. Jag väntade nyfiket på fortsättningen.

Livmodersjukdom. Jaha okej. Celler på äggstockarna. Smärtor. Operation. Svårt att bli gravid. okej. Jag nickade vidare. Efter en stund reser sig Viktor, letar fram sin mobil och lämnar rummet. Märkligt. jag lyssnar vidare. Tid att åka hem och tänka igenom. Tänka igenom vadå? Behöver inte vara så farligt. Vad är farligt?

 

Jag skakade hand med läkaren, fick en liten post it-lapp där det stod Endometrios på av gynekologen och gick sedan ut för att möta Viktor. Jag fick en kram av honom och sen berättade han att han tagit ledigt från jobbet hela dagen. Vi fixar det här tillsammans sa han. Jaha, vad bra tänkte jag. Fixar vadå? ....