Undersökning och morfinbehandling
Det hade gått en timme sen smärtan blivit värre. Vid det här laget började jag känna mig utmattad. Värken höll en jämn nyvå och lät mig aldrig vila. Johan, min läkare som just hade kommit in där jag låg på akuten ställde några standardfrågor och bad mig sedan sätta mig i gynstolen för att bli undersökt. Hur jag skulle kunna ligga där när jag helst ville kura ihop mig var för mig omöjligt men på något sätt lyckads jag ändå få upp mina ben och läkaren skötte allt snabbt och bra.
På ultraljudet kunde Johan se ett område med vätska och han misstänkte snabbt att jag troligtvis haft en växande cysta som idag spruckit inom mig. På min vänsta äggstock kunde han se ännu en cysta och mätte den till knappt 2 cm. Som läkare alltid säger så var det inget farligt men han förstod att jag måste ha väldigt ont om det varit en cysta som spruckit. Den lilla cystan kommer förhoppningsvis lägga sig av sig självt menade han.
Han pratade fram och tillbaka om vilken smärtlindring jag skulle få och bestämde sig tillsist för att ge mig morfin. Sagt och gjort, 20 minuter senare låg jag med grummliga ögon och svag yrsel, men smärtan hade lagt sig.
Jag pratade kort med mamma i telefonen, delade några sista ord med Johan och fick sedan med mig mer morfin i handen som jag skulle ta, ifall det skulle hända igen. Sedan var det äntligen dags att åka hem.
Kommentarer
Trackback