- . emilias endometrios

Åtskilliga (!) läkarbesök

DATUM: 2013-12-17 TID: 12:51:30
KATEGORIER: Operation och behandlingar;

Sjuksköterskor med specifikationer, barnmorskor, läkare, gynekolog, specialister, undersköterskor, urolog, psykologer, överläkare.

Jag har träffat dem alla. Jag har fått remisser och recept. Jag har upprepat min historia åtskilliga gånger, blivit undersökt om och om igen. Blodtryck, urinprov, gynnundersökning, blodprov, cell prov. Det har varit samtal hit och dit, jag har skickats vidare från läkare till läkare. Jag har väntat i månader på nya tider, fått återbud. De har tappat bort journaler från mina besök, dubbelbokat tider och skickat hem mig pga förseninar.

Jag har träffat läkare som inte säger någonting och jag har träffat läkare som skrattar mig rakt upp i ansiktet. Jag har fått höra det västa och jag har fått känna mig obetydlig och bortglömd och dömd. Man har sagt att det inget finns något fel och man har sagt att jag kan vänta mig det västa.

Någonstans på vägen har jag tröttnat. Tappat förtroendet på något vis. Gett upp lite. Ingen kan hjälpa mig, de skickar mig bara vidare till nästa person. Idag ska jag till Gunvor, sköterska med specifikationer, och jag vet inte ens vad jag ska säga till henne. Jag har rabblat allt så många gånger och för varje gång tappar jag bort något, glömmer, historien blir lixom kortare och kortare för att jag inte orkar ta upp allt.

Jag väntar på en tid i flera månader, går till läkaren tillslut och går där ifrån med en tid för uppföljning tre månader senare. Framtills dess vet jag inte vad jag ska göra. Vänta på provsvar som aldrig visar på något. Vad väntar de på? Min sambo och familj brukar fråga vad de sagt på mina läkarbesök och varje gång vet jag inte riktigt. Inget konkret, inget vettigt och aldrig något som egentligen är till någon hjälp.

Om en halvtimme ska jag dit igen, fråga mig igen då och håll tummarna för att jag kan ge något svar denna gång.

Kommentarer

E säger:

åå tack för din blogg! jag har efter 17 års kämpande (fyller snart 32) mot värk och massa andra symptom äntligen fått min diagnos, för fem veckor seda, jag känner igen mig så mycket i många saker du skriver. att inte bli trodd, att bli fnyst eller skrattad åt. folk blir irriterade och tycker att man överdriver (vaddå lite mensvärk har väl alla). jag har ont ont ont och blir så trött. jag blir ledsen av att ha ont, och irriterad på alla jag egentligen älskar, sedan får jag dåligt samvete för att jag varit så otrevlig. jag kämpar mig igenom arbetsdagarna för "vem är hemma för lite ont i magen" trots att jag knappt kan gå upprätt.

det var så skönt att hitta din blogg och få läsa om allt du varit med om och känna "precis så är det!", emellanåt skrattar jag av igenkännande, emellanåt kommer tårarna smygande för det är så sjukt att man skall behöva ha det såhär! 2013 och så många lider.

vil egentligen skriva så mycket mer, men nu skall jag försöka samla kraft trots all trötthet och försöka göra något som människor normalt gör i sina normala liv... sen får jag antagligen gå direkt hem och sova. TACK för att du delar med dig, tack för att du skriver så fint om både dina tankar och känslor. jag kommer följa din blogg framöver. kramar

2013-12-30 | 20:29:03

Trackback